Näver som byggnadsmaterial
När vi talar om nävertak menar vi ett tak uppbyggt i flera lager, där näver utgör tätskiktet. Det är samma teknik som fortfarande gäller. Som takmaterial kan näver hålla i 80-90 år. Fram till första hälften av 1800-talet var näver det vanligaste tätskiktet på tak i alla Skandinaviens skogsbygder.
”Näfvertak äro allmänna bland allmogen i skogsprovinserna. Näfvern tages af björkar, lägges på ett underlag af sparrar eller bräder, betäckas med torf, takved eller bräder, samt halm på slättbygder. Till näfvertak af torf fodras 18 lisp. Näfver för 100 kvadratalnar.”
På Finnskogen fanns nävertak kvar på finngårdarna långt in på 1900-talet. För att hålla fast nävern användes slanor av gran, eller farj som de kallas i Värmland. Därav namnet farjtak. Det var inte ett lätt tak att lägga; det krävdes en stor arbetsinsats och en mängd näver för ett enda tak.
Stickhyveln och tillgången på industritillverkad spik bidrog till att näver kom att ersättas med sticktak.
Att nävertak behölls länge på Finnskogen kan förklaras av sociala förhållanden, ekonomi, tradition och möjligheterna att själv ta näver. Några få gamla tak finns kvar än idag, skyddade under plåt. Traditionen att lägga riktiga nävertak har börjat tas upp igen och nya tak läggs.
Näver används också som vattenavvisande isolering mellan grundstenarna och syllstocken.
Konsten att lägga ett nävertak
Näver som tätskikt används på timmerhus med tak som vilar på längsgående åsar. Lager av näverflak läggs på underlag av tätt lagda granstörar, eller kluvna stockar. Flaken är ca 50 x 70 cm. Slanor av gran (farj) läggs sedan ovanpå nävern för att hålla den på plats. Slanorna skyddar från mekanisk påverkan, blåst, regn, snö, och solens strålar.
Speciellt utformade krokar hämtade från undertryckt gran (en naturvuxen vinklad rot) och ett långt plank låser granslanorna mot underlaget. Allt kan byggas utan att en enda spik används!
Själva nävern läggs från takets nedre del upp mot nock. Nävern läggs omlott, i flera lager så att den till sist ligger i 4-7 skikt. För att nävern inte ska rulla ihop sig eller blåsa bort måste den läggas successivt ända upp till nock och samtidigt hållas fast av granslanorna. Nävern tillåts rulla sig kring takkanterna för att skydda dem.
