Bolagshistorien och driften
När gruvdriften kom i gång på allvar vid Långbans gruvor 1711 var det ägarna till Långbanshyttan som återupptog de övergivna gruvorna. Under 1720-talet började även främmande hyttelag och speciellt bergsmän från Gåsborn köpa andelar i dessa.
Ägoförhållanden – organisation
År 1759 uppstod ett nytt gruvlag vid den sedan en tid övergivna Collegiegruvan. Efter vissa stridigheter lyckades ganska snart ett samarbete mellan de båda gruvlagen uppnås. År 1789 sammanslogs de båda gruvlagen till ett och samma bolag, vilket ägde och bearbetade gruvorna. Vid denna tid var det fortfarande huvudsakligen bergsmän på orten som hade del i gruvorna, även om mindre andelar förvärvats av vissa bruksägare. Till exempel hade Uddeholms bolag 1/30 i Storgruvan och Rämmens bruk lika mycket i denna och 2/12 i Collegiegruvan. Hälleforsverken ägde 1/15 i Storgruvan.
I början av 1800-talet investerades ganska kraftigt beträffande länshållning och uppfordring vid gruvorna. Att så kunde ske berodde på att Långbans gruvor nu huvudsakligen ägdes av mera kapitalstarka och ifråga om industriell drift mera insiktsfulla personer. 24 av gruvbolagets 30 andelar innehades nu av s.k. ståndspersoner, det vill säga bruksägare, och blott 6 av bergsmän. Proportionen ändrades med tiden alltmera till de senares nackdel och på 1820-talet köpte Uddolmsbolaget ytterligare andelar i gruvan.
År 1885 ombildades det gamla enkla gruvbolaget till Gruveaktiebolaget Långban, som trädde i verksamhet år 1886. Det övertog inte bara det egentliga Långbansfältet med fast egendom och vattenkraft, utan även de närbelägna Gustavsgruvorna. Ombildningen till aktiebolag var en åtgärd av formell natur och medförde inga nämnvärda förändringar i fråga om företagets ledning. Järnmalmen fördelades som tidigare på delägarna, vilka fortfarande skulle ge årligt tillskott till brytningskostnadernas täckande. Manganmalmen och andra produkter såldes som tidigare för gemensam räkning.
Den största förändringen beträffande aktieinnehavet skedde år 1927, då majoritetsägarna Lesjöfors AB sålde samtliga sina 178 aktier till Uddeholms AB. Lesjöfors hade, även om man gick med vinst, mycket dålig likviditet i bolaget. Uddeholm hade ett starkt intresse av aktierna på grund av sitt legeringsverk i Hagfors, där man sedan 1917 tillverkat ferromangan. Efter en viss förhandling blev den slutliga summan 682 000 kr. Då ingick även 125 aktier i Persbergs Gruve AB, kraftstationen i Långban och en del gamla varphögar. Affären var troligen helt nödvändig för Lesjöfors bruks överlevnad. Vid senare tillfällen beklagade sig disponent De Geer ofta att han sålde Långban. I sin bok ”Genombrottstider i Bergslagen” skrev han: ”Jag kände alltid en tagg i hjärtat, när jag for förbi det vackra och säregna gruvsamhället.”
Den 31 december 1949 övertog Uddeholms AB samtliga aktier i bolaget och 1958 fusionerades Gruveaktiebolaget Långban med moderbolaget UHB.
Ledare för gruvdriften
1771 – 1799 Gruvfogde Johan Yngström. Ägde nuvarande disponentbostad
1800 – 1804 Gruvfogde Olof Ericsson Måg till J. Yngström, kom från Nordmark, far till de berömda bröderna Nils och John Ericsson.
1804 – 1812 Disponent Nils Bruse
1812 – 1815 Erik Ersson (?) byggmästare vid gruvorna.
1815 – 1820 Disponent Gustaf Sikström (gruvfogde från och med 1818).
1820 – 1824 Gruvfogde J. Daniel Ullgren Slutade på grund av sjukdom.
1824 – 1829 Disponent och gruvfogde Elof Låftman Tidigare bokhållare vid Liljendals bruk, lär efter tiden i Långban ha flyttat till Vena koboltverk utanför Askersund.
1829 – 1854 Gruvfogde Anders Petter Lagrelius Tidigare vice gruvfogde vid Norberg. Dog kort efter att han slutat. Köpte den nuvarande disponentbostaden där han också bodde. Bostaden förvärvades 1856 av gruvbolaget för att användas till just disponentbostad. Lagrelius var enligt Gustaf Bratt väldigt svag för alkoholhaltiga drycker. Är begravd intill kyrkan i Filipstad där ett järnkors med hans namn på finns kvar.
1854 – 1858 Gustaf Bratt, löjtnant Blev sedan disponent vid Dalkarlsbergs gruvor utanför Nora. Brodern Anders var geschworner i Värmland med säte i Persberg.
1858 – 1874 Titus Nyberg Tidigare bruksinspektor vid Björneborg. Erhöll 1863 personligen tillstånd att uppsätta en tändrörsfabrik i Långban, vilken var i drift ca tio år.
1874 – 1913 Disponent Hugo Viktor Tiberg Tidigare gruvstigare vid Persbergs gruvor. Disponent i Långban fram till sin död.
1913 – 1923 Disponent Arvid Ericsson Lesjöfors AB
1923 – 1951 Disponent John Weslien Från och med 1914 var han platschef och 1923 upphöjdes han till disponent.
1951 – 1972 Platschef Gösta Breitholtz
Text: Jan Kruse, lokalhistoriker och gruventusiast
Utdrag ur Värmland Förr och Nu / Värmlands Museums Årsbok 2015.