Trolovningen
– en arkaisk målning på temat kärlek, ensamhet och tvåsamhet
Trolovningen är ett av Lena Cronqvists (f. 1938) mest kända verk, och räknas till en av de viktigaste målningarna i Sverige under sent 1900-tal. Målningen är ett dubbelporträtt, där Lena Cronqvist har använt sig själv och maken Göran Tunström som modeller i en rikt detaljerad symbolisk iscensättning. Verket handlar dock inte om dem själva, utan gestaltar en allmänmänsklig situation, ett arkaiskt tema om att vara ensam i tvåsamhet och att förenas genom en trolovning i kärlek.
Cronqvist har gjort en parafras på den ikoniska målningen Arnolfinis trolovning, av den flamländske konstnären Jan van Eyck (ca 1390-1441). Cronqvists målning mäter hela 164 x 125 cm mot Van Eycks målning som är mycket mindre (82 x 60 cm).
van Eycks målning gestaltar Giovanni di Nicolao Arnolfini och hans första hustru Constanza Trenta, som gifte sig 1426. Många konstvetare har tolkat innebörden i Arnolfinis trolovning och man vet inte med säkerhet några svar. Målningen gestaltar ett bröllop, men Constanza var redan död vid målningens tillkomst (1434). Det handlar även om ett dubbelporträtt, men något viktigt äger rum i bilden, är det en enskild ceremoni som visas, eller handlar det om en samhällsordning som avspeglas? Två händer sluts som i ett förbund, och ett ensamt ljus lyser i takkronan, en spegel i bakgrunden reflekterar hela händelsen från ett annat perspektiv, och på väggen står det skrivet att konstnären var närvarande. Dessa och många andra detaljer har skapat ett mytiskt verk med många bottnar.
Vad har Cronqvist förändrat i sin version? Man kan se att Cronqvist ville trotsa de traditionellt borgerliga mans- och kvinnorollerna, och belysa en annan friare samtida relation. Därmed ställer hon frågan om vad trohet innebär. Det handlar nu mer om en existentiell relation där kärleken är en sammanhållande kraft mellan två människor, och inte en samhällsordning som ska styra individens privata liv, som fallet var sexhundra år tidigare.
I Trolovningen har därför Cronqvist gjort många detaljerade kommentarer till van Eycks verk. En detalj är att Cronqvists kvinna håller den vänstra handen öppen mot himlen i en gest av tillit. Cronqvist har målat skor som tagits av, vilket under renässansen symboliserade helighet, att beträda helig mark. Kanske Cronqvist ville antyda att en trolovning är en helig akt mellan två människor och en tredje kraft? I van Eycks målning symboliseras denna tredje kraft av ett ensamt ljus som brinner i ljuskronan. I Cronqvists målning har detta ersatts med en sfärisk klotrund lampa.
Temat ”ljus” gestaltas i van Eycks målning genom tekniken; tunna lager av temperaoljefärg har lagts så att ljuset liksom lyser inifrån figurerna. Lena Cronqvist får ljuset att lysa genom att måla stora fält av vitt mot en duvgrå bakgrund, vilket kontrasterar mot mannens mörkare gestalt. Den trogna hunden som under renässansen symboliserade lojalitet har bytts ut mot en vit katt, vilket antyder en mystisk väg.
I spegeln ser man inte baksidan av motivet med en inramning av Kristi korsfästelse målat i miniatyr, som i van Eycks målning. Spegelbilden är i stället konstnärinnans eget porträtt framställt i en lustig grimas. Det antyder kanske att vägen till insikt går via självkännedom genom humor. En sista parallell är händerna som håller varandra, en arketypisk bild av samhörighet och kärlek. Händerna bildar en brygga mellan två individer, två universum. Cronqvists tema handlar om detta: den individuella ensamheten i tvåsamheten. Tvåsamheten är länken till samhörighet med det universella – kärlekens huvudtema.