Need to be needed

I utställningen Need to be needed får vi följa med in i Anna Claréns personliga universum. Bildserierna sträcker sig över närmare tjugo år och förenas i en vilja att fånga komplexiteten i vår existens, det vackra och det hotfulla, det skrämmande och sköra. Bilder är bekanta och vardagliga men rymmer otaliga berättelser om att vara människa.

Anna Clarén (1972) är fotograf och konstnär som arbetar i en subjektiv dokumentär tradition. Clarén hämtar sina motiv från det allra närmsta; familjen, vännerna och det liv som levs i det vardagliga. Fotografierna är ofta vackra men innehåller samtidigt något sårbart och oroväckande.

Min bildvärld föds i vardagen, i det allra närmsta. I denna förtroliga sfär – det alldagliga, näst intill oansenliga – vill jag se och lyfta fram det storslagna.

Jag är en trebarnsmamma som bor i en villaförort till huvudstaden. Mitt liv är varken exotiskt eller extremt, inte heller marginaliserat eller glamoröst. Jag skildrar en verklighet jag tror att de flesta känner igen. I denna vanliga vardag söker jag de stora, allmänmänskliga frågorna – de som handlar om livets mål och mening, om längtan efter tillhörighet och gemenskap.

När jag var nio år köpte jag min första kamera med hopsparade pengar. En billig pocketkamera med tre tillhörande blixtkuber. Jag fotograferade allt i min omgivning, bilderna föreställde sådant som Julafton, utflykter och födelsedagar, kompisar, kusiner och olika husdjur. Bilderna sattes samman i album som jag bläddrade i, om och om igen. Fotoalbumen fylldes av händelser och situationer som jag ville minnas och bevara. På detta sätt blev fotografierna också, i någon mån, vittnesmål om att jag var en del av ett sammanhang större än mig själv. Jag sparar fortfarande mina bilder i album, de blir fler och fler och fyller numera flera hyllmeter i mitt hem. Att fotografera har för mig blivit till ett sätt att ta in min omgivning och försöka tolka det flöde som är livet.

Fotografier är en smal skärva av tiden. De är ett försök att konservera ögonblicket, bevara sammanhanget. Kanske är våra bilder inget annat än vittnesmål, minnesbilder av sammanhang som vi kan ta fram i stunder av längtan? Behovet av att få känna sig betydelsefull, delaktig och behövd i ett sammanhang utanför oss själva är ett av våra mest grundläggande. Vi vill känna att vi har en viktig roll att fylla, vare sig det är i en organisation, i en familj eller i någon annans liv. Detta behov av att vara behövd är förankrat i en längtan efter att få bidra till något större, bortom oss själva. När känslan av bidrag eller medverkan försvinner förlorar vi syfte och riktning i livet.

Min barndoms fotografier har med tiden bleknat i sina album. Den dåliga tekniska kvaliteten på färgfilmen från 70-talet har gjort att bilderna sakta tynar bort. Högtiderna, födelsedagarna och utflykterna avtecknas idag med skeva färger och skira, genomskinliga motiv. Ironiskt nog har bilderna anfrätts av den flyktighet jag ville bekämpa då jag tog dem. Förgängligheten går inte att undkomma men det enda jag kan göra är att fortsätta fotografera.

Anna Clarén debuterade 2006 med boken och utställningen Holding som samma år vann pris för bästa fotobok i Sverige. Där efter har hon gjort flertalet större fotografiska serier vilka blivit böcker och utställningar. Holding (Journal 2006), Puppy Love (Journal, 2009), Close to home (Max Ström, 2013), When everything changed (Max Ström 2018) samt Need to be needed (Max Ström 2023). Anna Clarén räknas till en av de mest inflytelserika samtida fotograferna i Sverige, hon har haft separatutställningar på bland annat Dunkers i Helsingborg, Malmö Muséer och på Fotografiska i Stockholm. Claréns bilder finns representerade på ett flertal statliga instanser, bland annat på Statens Konstråd och Moderna Muséet i Stockholm. Anna Clarén är en av huvudlärarna på Nordens fotoskola, Biskops Arnö där hon varit med och utbildat en ny generation fotografer och bildjournalister i Sverige.