Näver till flit och flärd
I Värmlands Museums samlingar finns 147 näverföremål: burk, ask, sko, sula, kont, dosa, instrument, bärkorg, korg, skål, tratt, kars, maskho, korvhorn, fisksnik, hatt, kniv, knivfodral, figur, fat, toffla, lur, nät, lykta, brudkrona, smörask, förpackning, hårnäver, flaska, korvnäver, docka, mjölkbytta, liesko, brynbult, spetbutt, kaffeburk, prydnadsföremål. Ett urval visas i utställningen.
1 Näverhatt
”Nu har jag Hatt, Om jag vingar därtil af näfver hade Så flöge jag till nordens pol där Andree och Strindberg mäd Frankel bor Sedan 1897”.
Karlstadbördige Knut Fraenkel deltog i Andrées expedition till Nordpolen som slutade med haveri och död 1897. Snickare Magnus Jansson Knox skrev versen på sin hatt 1905. Kvarlevorna efter polarfararna återfanns 1930. Värmlands Museum fick 1935 hatten i gåva.
2 Saltflaska
Det dyra saltet var åtråvärt för finnskogens befolkning. I små mängder användes det till krydda och till brödbak. Saltet förvarades i flätade flaskor. I större mängd behövdes saltet till beredning av hudar samt till saltning av kött och fisk.
3 Ask
Burkar och askar användes till förvaring av mat, mjöl, kaffe, snus. De är ofta dekorerade. Valet av ”mara-nät” kan antyda att man ville skydda askens innehåll. Att rista ett rutnät som den ondsinta men dåligt räknekunniga maran inte kunde ta sig igenom var exempelvis vanligt på den dopkass (näverkorg) i vilket man bar det odöpta barnet till kyrkan.
4 Näverlur
En näverlur tillverkas genom att näverremsor lindas kring en uppborrad trädstam. Man blåste i näverluren för att kalla hem korna, skrämma rovdjur, skicka meddelanden, hålla onda väsen borta. Säterjäntorna hade alla sin egen signatur. Näverluren saknar fingerhål men man kan spela upp till tio toner.
5 och 6 Fisksnik och maskburk
Fisket var viktigt för skogsfinnarna, särskilt sedan staten utfärdat restriktioner för svedjebränning över stora områden. Laxöring, gädda, abborre och mört fångades med hjälp av spö, nät och mjärdar. Masken förvarades i maskburkar, fisken bar man hem i fisksniken.
7 Hårnäver
Hår är symbolmättat, särskilt kvinnors. Utsläppt, flätat, dolt visar håret en kvinnas civilstånd och rang. I Värmland och Norra Ny socken fanns en alldeles egen tradition. Två hopsydda näverremsor med slingrande blommönster knöts runt kvinnans hopsamlade och hårt virade hår. En gift kvinna dolde sitt hår helt under en hätta.