Näver spränger sina begränsningar
Torsby Finnskogscentrum vill med utställningen It’s now and NÄVER uppmärksamma näver ur en rad aspekter. Vi har utgått från platsen, Finnskogen, med sin starka tradition av näverslöjd. Hur lever hantverkstraditionen idag – är det den sista generationen näverslöjdare vi ser? Och hur skogsfinsk är egentligen kunskapen att fläta näver? Vilka egenskaper har gjort nävern så mångsidigt användbar? Hur kan vi förstå materialets stora ekonomiska betydelse, och kampen om kontrollen över näver?
Idag äger spännande möten rum mellan näver, designers och slöjdare.
Ur ett hållbarhetsperspektiv har näver stora fördelar. Den är förnybar, nedbrytbar och behöver inte konserveras. Samtidigt som designers gärna undersöker egenskaperna hos näver just ur ett hållbarhetsperspektiv, så släpper de förtöjningarna kring i vilka sammanhang näver kan användas.
Näver kan idag för designas att förmedla sinnlighet, kroppslighet och rumslighet. Det kan bli en sport-bh, en korsett, en fåtölj. Näver komponeras ihop med material med diametralt motsatta egenskaper.
En näversko med sula och slejf i plast.
En stol i stål där flätad näver krullar sig över ramen.
En fåtölj i aluminium med rygg och sits i flätad näver.
Ett nytt förhållningssätt är att en designer placerar sig mellan näver som material och hantverkaren som tillverkar produkten. Hantverkare i Sibirien tillverkar produkter i Sibirisk björk för en designer i Berlin med marknad på nätet.
Men har den traditionella slöjden någon framtid?
En hantverksprodukt är kanske inte funktionellt bättre än en maskinellt framställd produkt, som även den kan vara designad och vacker. Hur mycket betyder det, att den slöjdade burk du håller i handen har en förbindelse ned genom generationerna? Och att kunna känna glädjen över att hålla något i handen som en annan människa gjort, enbart för dig? Vad är du beredd att betala?
Vi utgick från platsen och kulturarvet efter de svedjebrukande finnar som slog sig ned i Värmland på 1600-talet. Kunskapen att fläta näver, och att ha introducerat den kunskapen i Sverige, har länge attribuerats till skogsfinnarna. Men studerar vi verkliga fynd visar sig detta ha ett svagt samband. Grupper är inte så fasta, kunskaper är flytande. Konsten att fläta näver har gått långt utanför den skogsfinska gruppen i såväl tid som rum. Gör det något? De var ändå mästarnas mästare i konsten att fläta näver.