I lampans sken

Det fanns flera anledningar till att jag började arbeta inom hemtjänsten efter en längre tids fotostudier i Mexico. Hemtjänstenheten låg en trappa ner från där jag bodde och jag behövde försörja mig. Erfarenhet av hemtjänstarbete hade jag redan sedan tidigare.

En annan anledning var att jag drogs till själva mötet med de gamla – långsamheten, fördröjningen, tiden. Det fanns en vilja och respekt för minnen och tankar i vardagens möten.

Hos många pensionärer har jag mött ett behov att överordna sig det materiella, något jag kände igen från mötet med ett flertal mexikaner. Det har kanske delvis sin grund i resurser. Valmöjligheterna har begränsats. Och kvar står det mellanmänskliga mötet att uppskatta och vårda. Att jag efter en tid bad pensionärerna fotografera mig i mitt arbete som vårdbiträde hade sin förklaring. Jag ville även belysa vårdbiträdesrollen. Men där fanns också personliga anledningar.

Hemkomsten från Mexico var stark och inte helt oproblematisk. Ett famlande efter identitet tog vid och tankar om tillhörighet. Vem är jag och vem ska jag bli? Fotograf? Kulturarbetare? Vårdbiträde? I Mexico? I Sverige? Någon annanstans? Kanske kunde känslan stillas av att själv bli avporträtterad. Materialiserad.”