Vid tiden för stadsprivilegierna fanns 45 hushåll, cirka 150-200 personer, i staden. Därmed var det inte fråga om någon större stad. Staden var mer lik en större bondby. De flesta var värmlänningar, men det fanns också några som flyttat in från Nya Lödöse och Brätte (Vänersborg). Staden fick enligt brevet hela Tingvallaön med tillhörande fiskevatten, samt skattefrihet på 20 år. Därtill fick staden även hemmanen Färjestad och Rud norr om älven.
I brevet finns att läsa "wåra undersåter, som långh och beswerligh köpstadz wägh hafwa, utöfwer hela Wermelandh till gode och omliggande Landh till förbättring". Alla var dock inte eniga med hertigen om detta. Karl ville i samband med stadsetableringen få kontroll på värmlänningarnas handel. Högljudda protester kommer från värmlänningarna som inte vill ha någon stad på Tingvalla. Man har ju sen gammalt handlat fritt med Norge. Karl stärkte därmed stadens handel och marknaderna i Karlstad kom från Tingvallatiden att ändras något. Fastingen hölls nu den 10 februari (senare flyttad till Kristinehamn), Pedersmässa den 29 juni (namnändring istället för Pauli), 7 oktober var det Birgittamässa och den 13 december Luciamässa.
Förutom Karlstad etablerades ytterligare två städer i Värmland under 1600-talet. Filipstad grundades 1611 av Karl IX, efter en idé som gick ut på att anlägga en stad på Värmlandsberg för att underlätta handeln. Platsen för staden blev Vekhyttan där man tidigare bedrivit marknader, åtminstone sedan år 1606. Det var Filipstads borgare som förbehölls rätten till all handel i Bergslagen och allt järn skulle stämplas i staden för att sedan kunna säljas vidare.
Ett avbrott finns i Filipstads stadshistoria. 1694 tog man ifrån staden dess stadsprivilegier efter att en omfattande brand härjat i staden. Invånarna befalldes flytta till Kristinehamn och då borgarna vägrade flytta hotades det med våld och förstörelse av staden. Filipstad fick tillbaka sina stadsprivilegier 1835.
Den tredje staden som grundades i Värmland var Kristinehamn. Bro omnämns som marknadsplats först 1628 - men det finns traditioner som säger att den har äldre anor än så. Dåtida Bro, nuvarande Kristinehamn, fick sina stadsprivilegier av Drottning Kristina 1642, efter många års diskussioner om en stad. Från början var det meningen att staden skulle få sina privilegier 1582, två år innan Karlstad. Brevet skrevs också ut det året men drogs tillbaka.
Hur de värmländska städerna har förhållit sig till varandra är lite oklart. Självklart ökade konkurrensen och tvisterna handlade om rätten till vissa marknader, tillgång till handelsprodukter, förtjänster för varor, som sin tur påverkade sjöfarten och så vidare. Det är svårt att säga vilken relation städerna hade. De arkeologiska undersökningarna som är utförda i alla dessa tre städer visar inget tydligt samband förutom likartat föremålsbestånd. Likheten handlar mer om svårigheten att hitta städernas äldsta skeenden, både städernas föregångare och etableringsfasen för själva staden.
Städerna kan också ses som uppsamlingsområden för det värmländska godsets vidare transport söderut. Järn och timmer som förflyttades med båtar över Vänern var ju vardagsmat. Annars var anläggandet av städer impopulärt i Värmland. När man läser om städernas historia får man lätt uppfattningen att deras tillkomst bara orsakade problem. Problemen fanns också i hur en stad skulle skötas och utvecklas. Handeln och traditionerna rubbades och ersattes av nya direktiv och förordningar. Och det tog lång tid för de nya städerna att fungera som just städer.
