Vid gården Hammar på Hammarö återfinns det nyöppnade Skärgårdsmuseet. Museet som ligger på en udde intill Vänern skall anlägga en brygga tillsammans med rekonstruerade fiskebodar längst ute på udden. Värmlands Museum kommer under två dagar att genomföra en kulturmiljöutredning under vattnet i anslutning till området för bryggan.

Vid gården Hammar återfinns ett av Hammarös största gravfält från järnåldern. Gården Hammar omnämns förta gången 1177 då norske kungen Sverre var på besök. År 1347 besökte kung Magnus Eriksson gården. Från 1200-talet finns belägg för att man anlade en kyrka på gårdens ägor. Dendrokronologiska dateringar från virket i kyrkan samt en dopfunt och en liljesten daterar kyrkan till den här perioden. De historiska beläggen visar att gården spelat en central roll för området och närheten till vattnet återspeglar sannolikt vattnets betydelse ur kommunikativa aspekter men även för att få inkomster från fisket. Äldre historiska kartor över Hammarö visar på en stor förekomst av sk fasta fisken i form av katsor runt ön under 1700-talet.

Vi ger oss nu ut med förhoppningen att kunna återfinna lämningar efter alla de transporter som torde ha skett i området under århundradenas lopp eller lämningar efter det fiske som vi vet varit av stor betydelse för de som tidigare levde i Vänerområdet. Förvisso kommer vi enbart att undersöka en liten del av den vik som ligger i anslutning till gården Hammar men vet aldrig vad som döljer sig i djupet.

Dag 1
Första dagens dyk är nu avklarade och vädrets makter stod oss bi vilket innebar att solen sken och gav oss lite bättre sikt under ytan. Området som vi inventerar är inte djupt, som max ned till 3 meter, och består av sandbotten med inslag av vass och näckrosor. Redan efter en liten stunds sökande stötte vi på en mjärde som låg och skrotade på botten. Längre ut och på flera andra platser i viken upptäckte vi störar som satt nedkörda i botten eller delvis låg halvt begravda i sanden. På de liggande störarna kan man se att spetsarna är tillhuggna för att lättare kunna drivas ned i sanden. Dessa störar har sannolikt använts till fästen för fasta fisken i form av mjärdar eller ryssjor. Nedanför berget där fiskebodarna skall anläggas stötte vi på ett ensamliggande spant (De invändiga konstruktionsdetaljer som håller båtens skal, bordläggningen, på plats). Spantets klena dimensioner visar att det tillhört en eka eller mindre snipa. I övrigt påträffades en golfboll, en damsko och ett traktordäck.

Efter lite käk och diskussioner kring dagens andra dyk tog vi oss snart åter vatten över huvudet för att söka lämningar på botten. Efter en lång stund stötte vi på två stenkistor i anslutning till vassbältet som löper längs stränderna i viken. Stenkistorna är fundament till någon form av bryggkonstruktion och består i det här fallet av fyrkantiga timmerkonstruktioner där hörnen är fästade med järnvajrar. Timmerlådan har därefter fyllts med sten och sannolikt har dessa konstruerats uppe på isen under vintertid för att därefter sjunka till botten när våren smälte isen.

Nöjda med dagens resultat återvände vi därefter till museet för att ladda batterierna inför nästa dags dykningar.

Delar av botten till ett laggkärl

Dag 2
Åter vid Skärgårdsmuseet. Idag hade vi inte riktigt samma tur med vädret och molnen hade parkerat över Hammarviken. Så fort vi dök ner under ytan kunde vi konstatera att sikten var betydligt sämre än under gårdagen. Trots detta påträffade vi ytterligare störar som indikerar fast fiske i området. Ett roligt inslag var fyndet av delar av botten till ett laggkärl.

Vårt andra dyk ägnade vi åt dokumentation, uppmätning, fotografering och beskrivning av de påträffade anläggningarna. Avslutningsvis åkte vi ut i en båt och mätte in anläggningarna digitalt med en hand-gps och tog upp de bojar som vi markerat lämningarna med.

Nu återstår att knyta ihop säcken genom det avslutande rapportskrivandet som ska ligga till grund för en del av den miljökonsekvensbeskrivning som Skärgårdsmuseet skall iordningställa inför muddringen i området.

Björn Wallbom
Antikvarie Värmlands Museum