Under november månad drog Karlstads kommun fram en vattenledning i en gata på Färjestad. Vid markarbetena stötte man på en träkonstruktion cirka 1,5 meter ner i marken under vägen. Karlstad kommun kontaktade Värmlands Museum och vid besöket kunde vi konstatera att det i schaktväggen stack ut mycket välbevarade störar och ribbor i trä.
När vi rensade kring anläggningen kunde vi konstatera att det rörde sig om träribbor som låg i parallella rader och störar som delvis verkade korsa dessa. De funna träribborna är endast 5 cm breda och störarna cirka 10 cm breda och dessa påträffades under lager av sand och på ett lager av blålera.
Vid en marinarkeologisk undersökning som genomfördes vid Arvika år 2004 kunde en liknande konstruktion konstateras och denna tolkades utgöra lämningar efter en katsa. Katsor utgörs av fasta fångstanläggningar för fisk och är byggda som en spärr med ledarmar, som leder fisken in i "fångstsäckar" eller fasta "fångstrum". Byggnadsmaterial kan exempelvis vara timmer, pålar/störar, ris, stenar eller en kombination av dessa material.
Katsan i Arvika som fram till nu var den enda daterade fiskeanläggningen i Värmland 14C-daterades till tiden mellan 1300-1430 e k.r och brukades därmed under medeltiden. Den nu påträffade katsan är betydligt äldre och dateras enligt en 14C-analys till 200 till 40 f k.r vilket daterar katsan till förromersk järnålder.
Katsor placerades ofta i sund eller vikar där fisktillgången var extra god. Genom att studera strandlinjedata över Vänern från järnålderns början vilka är framtagna av SGU (Sveriges geologiska undersökningar) kan man se att den nu påträffade katsan, vid tiden för när den var i bruk, legat i anslutning till den dåtida Klarälvens mynning i Vänern. Katsan berättar alltså om Klarälvens och Vänerns betydelse långt innan stora bostadsområden kom att växa fram på platser som tidigare utgjorde goda fångstplatser för boende i området.
Tolkningen att lämningarna utgör rester av ett fast fiske beror på de klena dimensionerna hos de ingående trädetaljerna vilket utesluter någon form av bro, bryggkonstruktion. En annan anledning är också fyndplatsen som, vid tiden för när konstruktionen var i bruk, legat i vattnet vilket även lagerföljden i schaktet verkar vittna om.
Det uppseendeväckande med det här fyndet är kombinationen av den höga åldern och den höga bevarandegraden på lämningarna samt den annorlunda fyndplatsen, under en gata, i stadsdelen Färjestad.
