I september 2006 begav sig museets arkeologer till Ärtetjärn, strax sydväst om Töcksfors i Årjängs kommun. Undersökningarna resulterade i spännande resultat med lämningar som spänner över en lång tidshorisont från järnålder till mitten av 1900-talet.

På en vackert belägen åkerrygg ner mot sjön Torbetjärn påträffades en boplats som troligtvis är från romersk järnålder (0-400 e.kr.). I anslutning till lämningarna hittade vi också brända ben, keramik och ett bryne av kvartsit. Dateringen av boplatsen görs utifrån jämförelser mellan påträffad keramik vid boplatsen och tidigare påträffad förhistorisk keramik i Värmland.


ÅRDER-SPÅR
På samma ryggås i en sydsluttning ned mot vattnet påträffades även årderspår. Ett årder är en enklare form av plog som saknar vändskiva och därför endast ristar fåror i jorden. Åkrar som brukades med årder kryssplöjdes för att uppnå en liknande effekt som vid senare användning av plogen. Användandet av årder finns dokumenterat från yngre stenåldern (4000-1800 f.kr.), men har även använts in på 1800-talet.
När årderspåren rensades fram påträffades en vävtyngd i bränd lera samt ett flintavslag. Möjligen kan man sätta odlingen i samband med boplatsen från tiden strax efter Kristus födelse.

HÄRD OCH HUSGRUND
I anslutning till en större stenformation inne i en granplantering påträffades en härd. Härden som innehöll rikligt med eldsprängda stenar utgör antagligen delar av en större boplats som legat i en västsluttning bredvid tjärnen.

Vid den ungefärliga platsen för det på 1642 års lantmäterikarta nämnda ödetorpet påträffades en 7x5 meter stor husgrund. Vid avtorvning av den flacka husgrunden påträffades stora mängder bränd lera och eldsprängda stenar i dess norra del, här fanns även brända ben. Troligtvis rör det sig om rester efter byggnadens spis/härd. I anslutning till anläggningen togs ett kolprov och resultaten från analysen får ge oss svaret på frågan om husgrunden kan vara rester efter ödetorpet.

De yngre lämningarna i området utgjordes av en skanslämning från andra världskriget. Skansen bestod av sju värn och en löpgrav och ligger strategiskt uppe på en höjd strax intill en å mellan sjön Ärtetjärn och Torbetjärn. Mellan ån och skansen ligger en sedan tidigare registrerad anläggning från andra världskriget i form av ett stridsvagnshinder. Skansen och stridsvagnshindren påvisar tydligt de oroligheter som kännetecknat området under en stor del av historien